Lite smått galen sådär
(skrivet i förmiddags)
Jag är nog inte riktigt klok någonstans. Befinner mig i bit en från Gdansk, Polen. Johanna har just gått in på båtens skönhetssalong och beställt klipp och slingtid. Först tänkte jag bara fixa till brynen och färga dem, men sen tänkte jag att varför inte göra något crazy? Hela jag är nog lite galen. (ska tilläggas att de som jobbade där var alla polskor och pratade väldigt knagglig engelska).
Jag trivs med båtlivet. Havet har någon lugnande inverkan på mig. Det är vackert, god dricka och framförallt är det mysigt. det enda som saknas är väl folk, men farmor och jag roar oss ändå. Igår la jag i en enkrona i spelautomaten och ut kom trettio enkronor. Nybörjar tur? aja, man ska väl ha tur i något? ;)
I förgår köpte jag en svart stickad kofta från VILA som jag har på mig nu. Den är välldans skön att ha nu i blåsten. Luften, havet och den polska musiken påminner mig om vad ofantligt mycket livet har att erbjuda. Jag är så mycket ljusare nu i själen än jag någonsin varit efter allt som hänt. Tror att jag har bearbetat allt väldigt bra. Jag stänger inte länge in mig, utan kan prata om allt. För mig är det inte konstigt längre att vara utan pappa, det har ju tyvärr blivit min verklighet.
Idag börjar min lillebror gymnasiet! Stackare. Tänker tillbaka på min första dag där. Skulle jag ha håret uppsatt eller nedsläppt? Kunde jag kanske ha den där stickade LEE-koftan? Ångesten tyngde ner mig och växte sig allt starkare när jag såg människorna i min nya klass. Visst, blev det bra sedan då jag utan tvekan är en tjej som aldrig ger upp. Och svar på tal, det har jag alltid haft. O. har växt upp till en bra ung man så jag tror på honom.
Nu börjar solen skina och havet bubblar sig alldeles grönt. Börjar tänka på min körlektion i morgon. Lite nervös är jag väl, men nu bara ska jag ha körkort! Igår var M. och jag ute och körde Vissefjärda-Långasjö-Emmaboda. Allt gick kanon, utom det där med växlingen. Har nog inte kopplat det ädr riktigt än. Det kommer väl för alla andra har ju kunnat ta körkort, då borde väl jag med snart fixa det? Nu börjar jag få kramp i handen. Denna förbaskade skrivkramp. Jag älskar verkligen att få skriva ner mina tankar på ett litet papper.
Så till det där ordet på S. SAKNAD. Jag är nog den person här på jorden som saknar mest. När jag är iväg saknar jag min "familj", pappa, moster och mormor såklart!! Det är en tung ryggsäck att bära, mycket att sakna. Ibland gör det för ont och då blir det för jobbigt! Då brukar jag gå ner och svära lite vid minneslunden eller gå ut på balkongen och skrika. (prova det någon gång, det funkar för sen är jag pigg igen). den bästa terapin är musik. Detta underbara skapande. Utan den skulle jag inte vara hel, som kärlek utan kyssar ungefär. Jag är nog ganska löjlig, men nu när jag sitter här med solen i ögonen, vinden i nacken och känner livet så saknar jag människorna på jobbet. Lilla I léende varje gång man kommer "Åå hej är det inte sångerskan?"., eller E som kan lyfta en till skyarna av skratt.
Nu är det nog slut på vettiga ord, kanske tar och beställer mig ett glas rödvin.
Precis hemkommen från kryssningen. Med facit i hand kan jag säga att det stämmer det dem säger att vågar man inget - så vinner man inget, för nöjd med håret är jag allt.
Jag är nog inte riktigt klok någonstans. Befinner mig i bit en från Gdansk, Polen. Johanna har just gått in på båtens skönhetssalong och beställt klipp och slingtid. Först tänkte jag bara fixa till brynen och färga dem, men sen tänkte jag att varför inte göra något crazy? Hela jag är nog lite galen. (ska tilläggas att de som jobbade där var alla polskor och pratade väldigt knagglig engelska).
Jag trivs med båtlivet. Havet har någon lugnande inverkan på mig. Det är vackert, god dricka och framförallt är det mysigt. det enda som saknas är väl folk, men farmor och jag roar oss ändå. Igår la jag i en enkrona i spelautomaten och ut kom trettio enkronor. Nybörjar tur? aja, man ska väl ha tur i något? ;)
I förgår köpte jag en svart stickad kofta från VILA som jag har på mig nu. Den är välldans skön att ha nu i blåsten. Luften, havet och den polska musiken påminner mig om vad ofantligt mycket livet har att erbjuda. Jag är så mycket ljusare nu i själen än jag någonsin varit efter allt som hänt. Tror att jag har bearbetat allt väldigt bra. Jag stänger inte länge in mig, utan kan prata om allt. För mig är det inte konstigt längre att vara utan pappa, det har ju tyvärr blivit min verklighet.
Idag börjar min lillebror gymnasiet! Stackare. Tänker tillbaka på min första dag där. Skulle jag ha håret uppsatt eller nedsläppt? Kunde jag kanske ha den där stickade LEE-koftan? Ångesten tyngde ner mig och växte sig allt starkare när jag såg människorna i min nya klass. Visst, blev det bra sedan då jag utan tvekan är en tjej som aldrig ger upp. Och svar på tal, det har jag alltid haft. O. har växt upp till en bra ung man så jag tror på honom.
Nu börjar solen skina och havet bubblar sig alldeles grönt. Börjar tänka på min körlektion i morgon. Lite nervös är jag väl, men nu bara ska jag ha körkort! Igår var M. och jag ute och körde Vissefjärda-Långasjö-Emmaboda. Allt gick kanon, utom det där med växlingen. Har nog inte kopplat det ädr riktigt än. Det kommer väl för alla andra har ju kunnat ta körkort, då borde väl jag med snart fixa det? Nu börjar jag få kramp i handen. Denna förbaskade skrivkramp. Jag älskar verkligen att få skriva ner mina tankar på ett litet papper.
Så till det där ordet på S. SAKNAD. Jag är nog den person här på jorden som saknar mest. När jag är iväg saknar jag min "familj", pappa, moster och mormor såklart!! Det är en tung ryggsäck att bära, mycket att sakna. Ibland gör det för ont och då blir det för jobbigt! Då brukar jag gå ner och svära lite vid minneslunden eller gå ut på balkongen och skrika. (prova det någon gång, det funkar för sen är jag pigg igen). den bästa terapin är musik. Detta underbara skapande. Utan den skulle jag inte vara hel, som kärlek utan kyssar ungefär. Jag är nog ganska löjlig, men nu när jag sitter här med solen i ögonen, vinden i nacken och känner livet så saknar jag människorna på jobbet. Lilla I léende varje gång man kommer "Åå hej är det inte sångerskan?"., eller E som kan lyfta en till skyarna av skratt.
Nu är det nog slut på vettiga ord, kanske tar och beställer mig ett glas rödvin.
Precis hemkommen från kryssningen. Med facit i hand kan jag säga att det stämmer det dem säger att vågar man inget - så vinner man inget, för nöjd med håret är jag allt.
Kommentarer
Trackback
