Release me
Det är inte ofta min styrka och min vilja inte räcker till. Men nu är det precis så. Visserligen har influensaan knackat på min dörr, men ändå. Jag vill så mycket, det har jag alltid velat. Fast nu känns det som att jag förlorar greppet. Känns nästan som att jag är efter i allt i skolan. Hur som helst släpade jag mig till skolan och gjorde religionsprovet. MVG igen? Kan jag glömma. Igår var jag så fast besluten att plugga, och tro mig jag gjorde det, men alla rader såg likadana ut och min tankar flög iväg på helt andra håll. Vad händer?! Jag vill, vill, vill vara duktig och prestera. Vill känna att livet består av möjligheter, inga hinder!! Men min kropp säger stopp.
I natt drömde jag om P. Han stod plötsligt ovanför ögonen, upp emot skyn och ropade på mig. Tänka sig att kanske en dag så för jag höra rösten igen, på riktigt...
Självklart är inte allt bara dåligt! Jag är stolt över mig själv för jag är nästan alltid positiv numera kan bli glad av småsaker. Så idag vart jag bara tvungen att beklaga mig lite! Sorry.
Patrick frågade i fredags om jag kunde passa barnen nu till helgen. Klart jag kunde! Ska bli roligt att umgås med kusinbarnen. De är vad jag kallar äkta glädje och äkta kärlek. För deras ögon skuder av liv och det smittar av sig. Kommer ihåg för ett tag sen innan J. hade fyllt 3. Då hade jag nattat både henne och storasyster och hon hade fått välling. Hon pratar och pratar, men tillslut lägger hon sig ner igen. När jag vänder mig bort så hör jag henne komma tassandes och blir lite irriterad. "Gå å lägg dig nu!" "Men Hanna jag skulle bara ställa flaskan på diskbänken". Lilla hjärtat!
over and out, love.
Lite smått galen sådär
Jag är nog inte riktigt klok någonstans. Befinner mig i bit en från Gdansk, Polen. Johanna har just gått in på båtens skönhetssalong och beställt klipp och slingtid. Först tänkte jag bara fixa till brynen och färga dem, men sen tänkte jag att varför inte göra något crazy? Hela jag är nog lite galen. (ska tilläggas att de som jobbade där var alla polskor och pratade väldigt knagglig engelska).
Jag trivs med båtlivet. Havet har någon lugnande inverkan på mig. Det är vackert, god dricka och framförallt är det mysigt. det enda som saknas är väl folk, men farmor och jag roar oss ändå. Igår la jag i en enkrona i spelautomaten och ut kom trettio enkronor. Nybörjar tur? aja, man ska väl ha tur i något? ;)
I förgår köpte jag en svart stickad kofta från VILA som jag har på mig nu. Den är välldans skön att ha nu i blåsten. Luften, havet och den polska musiken påminner mig om vad ofantligt mycket livet har att erbjuda. Jag är så mycket ljusare nu i själen än jag någonsin varit efter allt som hänt. Tror att jag har bearbetat allt väldigt bra. Jag stänger inte länge in mig, utan kan prata om allt. För mig är det inte konstigt längre att vara utan pappa, det har ju tyvärr blivit min verklighet.
Idag börjar min lillebror gymnasiet! Stackare. Tänker tillbaka på min första dag där. Skulle jag ha håret uppsatt eller nedsläppt? Kunde jag kanske ha den där stickade LEE-koftan? Ångesten tyngde ner mig och växte sig allt starkare när jag såg människorna i min nya klass. Visst, blev det bra sedan då jag utan tvekan är en tjej som aldrig ger upp. Och svar på tal, det har jag alltid haft. O. har växt upp till en bra ung man så jag tror på honom.
Nu börjar solen skina och havet bubblar sig alldeles grönt. Börjar tänka på min körlektion i morgon. Lite nervös är jag väl, men nu bara ska jag ha körkort! Igår var M. och jag ute och körde Vissefjärda-Långasjö-Emmaboda. Allt gick kanon, utom det där med växlingen. Har nog inte kopplat det ädr riktigt än. Det kommer väl för alla andra har ju kunnat ta körkort, då borde väl jag med snart fixa det? Nu börjar jag få kramp i handen. Denna förbaskade skrivkramp. Jag älskar verkligen att få skriva ner mina tankar på ett litet papper.
Så till det där ordet på S. SAKNAD. Jag är nog den person här på jorden som saknar mest. När jag är iväg saknar jag min "familj", pappa, moster och mormor såklart!! Det är en tung ryggsäck att bära, mycket att sakna. Ibland gör det för ont och då blir det för jobbigt! Då brukar jag gå ner och svära lite vid minneslunden eller gå ut på balkongen och skrika. (prova det någon gång, det funkar för sen är jag pigg igen). den bästa terapin är musik. Detta underbara skapande. Utan den skulle jag inte vara hel, som kärlek utan kyssar ungefär. Jag är nog ganska löjlig, men nu när jag sitter här med solen i ögonen, vinden i nacken och känner livet så saknar jag människorna på jobbet. Lilla I léende varje gång man kommer "Åå hej är det inte sångerskan?"., eller E som kan lyfta en till skyarna av skratt.
Nu är det nog slut på vettiga ord, kanske tar och beställer mig ett glas rödvin.
Precis hemkommen från kryssningen. Med facit i hand kan jag säga att det stämmer det dem säger att vågar man inget - så vinner man inget, för nöjd med håret är jag allt.
Positiva tankar
Det är mycket som händer i mitt huvud nu. Jag börjar fundera på mitt projektarbete. Har sedan länge bestämt att jag ska skriva en bok. Mitt liv har ju varit ganska händelserikt trots att jag inte ens slutat vara tonåring. Det är så svårt bara att finna en balans mellan vad som är intressant för andra och vad som är alldeles för personligt att lämna ut. Får fortsätta att fundera på det.
Dagen idag började mycket trevligt då jag och en kompis som inte setts på säkert ett halvår tog en fika på över två timmar. Tiden bara rusade iväg vill jag lova! Det blev många skratt och det var som om vi träffades varje dag för vi pratade om allt mellan himmel och jord. Blev en del jobbsnack då vi ju jobbat som omsorgsassistenter båda två denna sommaren. Efter två koppar kaffe och två chokladbollar fick jag springa till bussen för jag glömde helt bort tiden. Typiskt mig! Ett bevis på att vi hade roligt i alla fall.
Jag undrar vart tiden har tagit vägen? Vad har jag ens gjort i sommar? I början av juni hade Emily och jag en välbehövlig vecka i Bulgarien, sen har det varit jobb och.. jobb. Har i och för sig hunnit med två festivaler, Tosia, släktkalas och att fylla år. Kanske låter det konstigt, men jag trivs med livet som det är nu. Mår så mycket bättre än vad jag tidigare gjort och jag ser positivt på saker och ting. Min relation till min bror har blivit jättebra och vi är som vilka kompisar som helst och det är tur för jag tror vi kommer behöva varandra.
Igår satt jag hemma med ett glas rödvin (som jag fått någon slags förkärlek till) och skrev lite. Tänkte få ihop en låt. Jag har mycket idéer, men det är svårt å sätta ord på allt. Länge har jag velat skriva en låt till pappa. Men vad skulle jag skriva? Skulle jag hata, älska, sakna? Den här texten blev nog mer åt sakna eller försvara snarare. Blir nog ingen låt utav det för den är för djup för det, alldeles för mörk, samtidigt som den präglar ett slags hopp.
"Men pappa, jag vet
det var inte du som lämnade livet
utan livet som lämnade dig
där elden brinner syns ännu glöd"
"
Vad som händer just nu
Mår oförskämt bra idag. Vet inte varför, kanske för att jag verkligen har gjort bra ifrån mig i skolan och att jag inte har mycket i skolan nu och att brorsan börjar må bättre och att det är kvaltider i hockeyn. Skickade in en ansökan i går till Emmaboda kommun som personlig assistent. Jag hoppas verkligen att jag får något utav de 100 jobb som de sökte!! Skulle passa mig. Jag tycker om att hjälpa andra människor. Förra sommaren jobbade jag ju på AMB, men när de stängde så jobbade jag med Dagverksamheten på ett Ålderdomshem. Läste tidningen för de, höll i gymnastiekn, berättade om diverse saker och underhöll med musik och så spelade jag orgel för de. Två gånger bakade vi även muffins och spelade memory. Det var i alla fall det roligaste jobbet jag haft (bortsett från praktiken på Destination Gotland). Man såg verkligen glädken i deras ögon för att någon tog sig tid för dem, eller bara sjöng en stund. Då kan jag känna att jag faktiskt gör någon nytta! Sen behövs ju pengar också i dessa tider. Får inte jobba allt för mycket på AMB nu då de har varslat folk.
Idag hade vi sång i grupp. Vi hade teori förra gången med skalor, terser och sådant. Roligt! Fast jag envisades med att ta ett G när jag skulle börja på C i en liten kvint. Men idag satt allt som det skulle. När jag väl är inne på musik kan jag ju passa på att länka till en rolig grej. http://www.barometern.se/sporten/direktrapporteringen-fran-matchen(1217629).gm från tidningen Barometern där det står att "Johanna någonting" sjöng. Sen att de tycker Nationalsången är trams. Enligt mig så är det fint! Men visst vill man bara att matchen ska börja. I onsdags sjöng jag för en fullsatt Dackehall! TAIF mötte Nybro Vikings för första gången på 17 år i en seriematch och det var extra nervös i och med att man kommer från Emmabodatrakten där man antingen är taifare eller Nybroit. Men Tingsryd vann rättvist med 4-2 och är nu med igen i kampen om en allsvensk plats. Mot Huddinge på söndag...!
Tänkte avsluta med en underbar dikt innan jag beger mig mot spanskan.
They say memories are golden,
well, maybe that is true;
I never wanted memories,
I only wanted you.
A million times I needed you,
A million times I cried;
If love alone could have saved you,
You never would have died.
In life I loved you dearly,
In death I love you still;
In my heart you hold a place
No one could ever fill.
If tears could build a stairway,
And heartache make a lane;
I'd walk the path to heaven,
And bring you back again.
Deutsche sprach diplom
Jag tror att jag klarade det, man får bara G eller IG på det och så får man ett diplom som ett certifikat som bevisar at man klarat det. Om man gör det får man göra nästa nivå lite senare och då får man tilträde på tyska universitet. Alltid en merit. Vi får väl se, men jag hoppas. Nästa vecka ska jag göra det muntliga som ska handla om vår schäfer, Atlas som är fyra år. Han är en renrasig tysk schäfer så tyckte det passade ganska bra. Kan man visa bilder och samtidigt prata rent allmänt om den rasen. Man bli bedömd av en tysk man och ska prata i ungefär femton minuter. Upp till bevis...
Dagen började som vanligt bra då det ju är tisdag och innebar "Sång i grupp". Idag var vi bara fem stycken och vi fick en ny låt - "Autum leaves". Den var jazzig, inget jag gillar egentligen men den var väldigt fin! Så fick vi lära oss att inte bara sjunga i stämmor utan också sjunga medans den andra är tyst, så det blir som två melodier fast bara i en. Kommer inte riktigt ihåg vad det heter nu, men roligt var det! Behövde det för solosången på "Babylon" av Pauline Kamusuwi gick dåligt idag. Är så grötig i rösten, så jag begärde att sänka den och då gick det bättre. Nu har vi sjungt "Resan når sitt slut" - Caj Karlsson , "Babylon", "One" av u2 och nu då Autum leaves. Sen ska vi börja med solosångerna och köra varandra. Jag vet inte om jag ska ta Noices "Ut i natten", Eric Claptons "Tears in heaven" eller möjligtvis "På gatan där jag bor" av Lena Ph (bara för att den passar min röst perfekt)? Det här är den roligaste kursen jag gått, definitivt. Man blir så pigg och jag märker att jag faktiskt kan!
En lång dag idag alltså, men en ganska bra sådan. Imorgon missar vi idrotten, ska bara ha betygssamtal. ser jag inte fram emot, men Per är snäll så.
Så var det klart att TAIF får möta Nyköping i Play off 3 till kvalserien i allsvenskan. Det är enligt mig en bra lottning. Ska bli oerhört kul att åka upp till Nyköping på lördag. Bäst av tre matcher som gäller.
Nehe, nu ska jag ta och söka ett jobb som personlig assistent, medans AMB är stängt i sommar. Vill bara jobba nu känns det som!
Manic Monday
Jag har länge tänkt att skaffa en blogg. Det största "problemet" har nog varit att veta vad den ska handla om. Vill inte bara skriva tråkiga saker om mitt liv. Fast nu kunde jag inte hålla mig längre. Den här bloggen kommer nog att handla om min personliga syn på saker och ting, utgå utifrån egna erfarenheten eller saker som jag helt enkelt kommer att tänka på - ibland alldeles för privata delar. Alltså inget speciellt ämne, men framförallt om mina två största intressen i livet : ishockey och musik.
Igårkväll la jag in ny musik på min gamla mp3. (det gjorde dagens resa mycket lättare). Det blev Noice, Janis Joplin, Caj Karlsson och så äntligen fick jag tag på den underbara låten "En sång från hjärtat" av Linn Eriksson. Den går rakt in i själen och jag vet inte vad som händer med mig när jag lyssnar på den, minst sagt vacker och jag tror inte den lämnar någon oberörd.
Hur som helst så åkte jag upp till Emmaboda för att där vänta på tåget ner till stan. Satte mig då på Feni som jag brukar och dricka kaffe och läsa tidningen. Som vanligt slank det ner två chokladbollar också. Det var en mysig stund. Jag gillar att bara sitta och tänka och lyssna på gubbarnas prat och "kärringar hit å kärringar dit". Sen tog jag i alla fall tåget och gick och satte mig vid skolbänken. Blev inte så värst mycket matte gjord, är ju så tråkigt. Tog mig igenom den och sen åt vi och så hade vi Naturkunskap B en timma, sen slutade man halv 2. Lite lagom sådär. Imorgon ska jag sitta i tre timmar och göra ett Tyskt språkdiplomprov. Är ganska nervös, men jag borde klara det om mitt huvud vill vara med mig denna gången!
Känner att jag inte riktigit får ur mig alla tankar jag vill nu och då ska man sluta skriva. Senare ikväll ska jag försöka skriva igen om det jag tänker på mest just nu.
Take care
