Lite smått galen sådär
(skrivet i förmiddags)
Jag är nog inte riktigt klok någonstans. Befinner mig i bit en från Gdansk, Polen. Johanna har just gått in på båtens skönhetssalong och beställt klipp och slingtid. Först tänkte jag bara fixa till brynen och färga dem, men sen tänkte jag att varför inte göra något crazy? Hela jag är nog lite galen. (ska tilläggas att de som jobbade där var alla polskor och pratade väldigt knagglig engelska).
Jag trivs med båtlivet. Havet har någon lugnande inverkan på mig. Det är vackert, god dricka och framförallt är det mysigt. det enda som saknas är väl folk, men farmor och jag roar oss ändå. Igår la jag i en enkrona i spelautomaten och ut kom trettio enkronor. Nybörjar tur? aja, man ska väl ha tur i något? ;)
I förgår köpte jag en svart stickad kofta från VILA som jag har på mig nu. Den är välldans skön att ha nu i blåsten. Luften, havet och den polska musiken påminner mig om vad ofantligt mycket livet har att erbjuda. Jag är så mycket ljusare nu i själen än jag någonsin varit efter allt som hänt. Tror att jag har bearbetat allt väldigt bra. Jag stänger inte länge in mig, utan kan prata om allt. För mig är det inte konstigt längre att vara utan pappa, det har ju tyvärr blivit min verklighet.
Idag börjar min lillebror gymnasiet! Stackare. Tänker tillbaka på min första dag där. Skulle jag ha håret uppsatt eller nedsläppt? Kunde jag kanske ha den där stickade LEE-koftan? Ångesten tyngde ner mig och växte sig allt starkare när jag såg människorna i min nya klass. Visst, blev det bra sedan då jag utan tvekan är en tjej som aldrig ger upp. Och svar på tal, det har jag alltid haft. O. har växt upp till en bra ung man så jag tror på honom.
Nu börjar solen skina och havet bubblar sig alldeles grönt. Börjar tänka på min körlektion i morgon. Lite nervös är jag väl, men nu bara ska jag ha körkort! Igår var M. och jag ute och körde Vissefjärda-Långasjö-Emmaboda. Allt gick kanon, utom det där med växlingen. Har nog inte kopplat det ädr riktigt än. Det kommer väl för alla andra har ju kunnat ta körkort, då borde väl jag med snart fixa det? Nu börjar jag få kramp i handen. Denna förbaskade skrivkramp. Jag älskar verkligen att få skriva ner mina tankar på ett litet papper.
Så till det där ordet på S. SAKNAD. Jag är nog den person här på jorden som saknar mest. När jag är iväg saknar jag min "familj", pappa, moster och mormor såklart!! Det är en tung ryggsäck att bära, mycket att sakna. Ibland gör det för ont och då blir det för jobbigt! Då brukar jag gå ner och svära lite vid minneslunden eller gå ut på balkongen och skrika. (prova det någon gång, det funkar för sen är jag pigg igen). den bästa terapin är musik. Detta underbara skapande. Utan den skulle jag inte vara hel, som kärlek utan kyssar ungefär. Jag är nog ganska löjlig, men nu när jag sitter här med solen i ögonen, vinden i nacken och känner livet så saknar jag människorna på jobbet. Lilla I léende varje gång man kommer "Åå hej är det inte sångerskan?"., eller E som kan lyfta en till skyarna av skratt.
Nu är det nog slut på vettiga ord, kanske tar och beställer mig ett glas rödvin.
Precis hemkommen från kryssningen. Med facit i hand kan jag säga att det stämmer det dem säger att vågar man inget - så vinner man inget, för nöjd med håret är jag allt.
Jag är nog inte riktigt klok någonstans. Befinner mig i bit en från Gdansk, Polen. Johanna har just gått in på båtens skönhetssalong och beställt klipp och slingtid. Först tänkte jag bara fixa till brynen och färga dem, men sen tänkte jag att varför inte göra något crazy? Hela jag är nog lite galen. (ska tilläggas att de som jobbade där var alla polskor och pratade väldigt knagglig engelska).
Jag trivs med båtlivet. Havet har någon lugnande inverkan på mig. Det är vackert, god dricka och framförallt är det mysigt. det enda som saknas är väl folk, men farmor och jag roar oss ändå. Igår la jag i en enkrona i spelautomaten och ut kom trettio enkronor. Nybörjar tur? aja, man ska väl ha tur i något? ;)
I förgår köpte jag en svart stickad kofta från VILA som jag har på mig nu. Den är välldans skön att ha nu i blåsten. Luften, havet och den polska musiken påminner mig om vad ofantligt mycket livet har att erbjuda. Jag är så mycket ljusare nu i själen än jag någonsin varit efter allt som hänt. Tror att jag har bearbetat allt väldigt bra. Jag stänger inte länge in mig, utan kan prata om allt. För mig är det inte konstigt längre att vara utan pappa, det har ju tyvärr blivit min verklighet.
Idag börjar min lillebror gymnasiet! Stackare. Tänker tillbaka på min första dag där. Skulle jag ha håret uppsatt eller nedsläppt? Kunde jag kanske ha den där stickade LEE-koftan? Ångesten tyngde ner mig och växte sig allt starkare när jag såg människorna i min nya klass. Visst, blev det bra sedan då jag utan tvekan är en tjej som aldrig ger upp. Och svar på tal, det har jag alltid haft. O. har växt upp till en bra ung man så jag tror på honom.
Nu börjar solen skina och havet bubblar sig alldeles grönt. Börjar tänka på min körlektion i morgon. Lite nervös är jag väl, men nu bara ska jag ha körkort! Igår var M. och jag ute och körde Vissefjärda-Långasjö-Emmaboda. Allt gick kanon, utom det där med växlingen. Har nog inte kopplat det ädr riktigt än. Det kommer väl för alla andra har ju kunnat ta körkort, då borde väl jag med snart fixa det? Nu börjar jag få kramp i handen. Denna förbaskade skrivkramp. Jag älskar verkligen att få skriva ner mina tankar på ett litet papper.
Så till det där ordet på S. SAKNAD. Jag är nog den person här på jorden som saknar mest. När jag är iväg saknar jag min "familj", pappa, moster och mormor såklart!! Det är en tung ryggsäck att bära, mycket att sakna. Ibland gör det för ont och då blir det för jobbigt! Då brukar jag gå ner och svära lite vid minneslunden eller gå ut på balkongen och skrika. (prova det någon gång, det funkar för sen är jag pigg igen). den bästa terapin är musik. Detta underbara skapande. Utan den skulle jag inte vara hel, som kärlek utan kyssar ungefär. Jag är nog ganska löjlig, men nu när jag sitter här med solen i ögonen, vinden i nacken och känner livet så saknar jag människorna på jobbet. Lilla I léende varje gång man kommer "Åå hej är det inte sångerskan?"., eller E som kan lyfta en till skyarna av skratt.
Nu är det nog slut på vettiga ord, kanske tar och beställer mig ett glas rödvin.
Precis hemkommen från kryssningen. Med facit i hand kan jag säga att det stämmer det dem säger att vågar man inget - så vinner man inget, för nöjd med håret är jag allt.
Positiva tankar
Att jag aldrig kan bestämma mig. Ska jag blogga, eller ska jag inte? Har jag ens någonting som är vettigt att skriva om? Det enda jag vet är att jag älskar att skriva och att jag kan skriva, men det gör jag nog bäst för mig själv. Eller kanske jag kan skriva bara för att ha ett tidsfördriv. Just nu tror jag att jag skriver bara för att slippa städa.
Det är mycket som händer i mitt huvud nu. Jag börjar fundera på mitt projektarbete. Har sedan länge bestämt att jag ska skriva en bok. Mitt liv har ju varit ganska händelserikt trots att jag inte ens slutat vara tonåring. Det är så svårt bara att finna en balans mellan vad som är intressant för andra och vad som är alldeles för personligt att lämna ut. Får fortsätta att fundera på det.
Dagen idag började mycket trevligt då jag och en kompis som inte setts på säkert ett halvår tog en fika på över två timmar. Tiden bara rusade iväg vill jag lova! Det blev många skratt och det var som om vi träffades varje dag för vi pratade om allt mellan himmel och jord. Blev en del jobbsnack då vi ju jobbat som omsorgsassistenter båda två denna sommaren. Efter två koppar kaffe och två chokladbollar fick jag springa till bussen för jag glömde helt bort tiden. Typiskt mig! Ett bevis på att vi hade roligt i alla fall.
Jag undrar vart tiden har tagit vägen? Vad har jag ens gjort i sommar? I början av juni hade Emily och jag en välbehövlig vecka i Bulgarien, sen har det varit jobb och.. jobb. Har i och för sig hunnit med två festivaler, Tosia, släktkalas och att fylla år. Kanske låter det konstigt, men jag trivs med livet som det är nu. Mår så mycket bättre än vad jag tidigare gjort och jag ser positivt på saker och ting. Min relation till min bror har blivit jättebra och vi är som vilka kompisar som helst och det är tur för jag tror vi kommer behöva varandra.
Igår satt jag hemma med ett glas rödvin (som jag fått någon slags förkärlek till) och skrev lite. Tänkte få ihop en låt. Jag har mycket idéer, men det är svårt å sätta ord på allt. Länge har jag velat skriva en låt till pappa. Men vad skulle jag skriva? Skulle jag hata, älska, sakna? Den här texten blev nog mer åt sakna eller försvara snarare. Blir nog ingen låt utav det för den är för djup för det, alldeles för mörk, samtidigt som den präglar ett slags hopp.
"Men pappa, jag vet
det var inte du som lämnade livet
utan livet som lämnade dig
där elden brinner syns ännu glöd"
"
Det är mycket som händer i mitt huvud nu. Jag börjar fundera på mitt projektarbete. Har sedan länge bestämt att jag ska skriva en bok. Mitt liv har ju varit ganska händelserikt trots att jag inte ens slutat vara tonåring. Det är så svårt bara att finna en balans mellan vad som är intressant för andra och vad som är alldeles för personligt att lämna ut. Får fortsätta att fundera på det.
Dagen idag började mycket trevligt då jag och en kompis som inte setts på säkert ett halvår tog en fika på över två timmar. Tiden bara rusade iväg vill jag lova! Det blev många skratt och det var som om vi träffades varje dag för vi pratade om allt mellan himmel och jord. Blev en del jobbsnack då vi ju jobbat som omsorgsassistenter båda två denna sommaren. Efter två koppar kaffe och två chokladbollar fick jag springa till bussen för jag glömde helt bort tiden. Typiskt mig! Ett bevis på att vi hade roligt i alla fall.
Jag undrar vart tiden har tagit vägen? Vad har jag ens gjort i sommar? I början av juni hade Emily och jag en välbehövlig vecka i Bulgarien, sen har det varit jobb och.. jobb. Har i och för sig hunnit med två festivaler, Tosia, släktkalas och att fylla år. Kanske låter det konstigt, men jag trivs med livet som det är nu. Mår så mycket bättre än vad jag tidigare gjort och jag ser positivt på saker och ting. Min relation till min bror har blivit jättebra och vi är som vilka kompisar som helst och det är tur för jag tror vi kommer behöva varandra.
Igår satt jag hemma med ett glas rödvin (som jag fått någon slags förkärlek till) och skrev lite. Tänkte få ihop en låt. Jag har mycket idéer, men det är svårt å sätta ord på allt. Länge har jag velat skriva en låt till pappa. Men vad skulle jag skriva? Skulle jag hata, älska, sakna? Den här texten blev nog mer åt sakna eller försvara snarare. Blir nog ingen låt utav det för den är för djup för det, alldeles för mörk, samtidigt som den präglar ett slags hopp.
"Men pappa, jag vet
det var inte du som lämnade livet
utan livet som lämnade dig
där elden brinner syns ännu glöd"
"
