littlemissnobody

Det är inte ofta min styrka och min vilja inte räcker till. Men nu är det precis så. Visserligen har influensaan knackat på min dörr, men ändå. Jag vill så mycket, det har jag alltid velat. Fast nu känns det som att jag förlorar greppet. Känns nästan som att jag är efter i allt i skolan. Hur som helst släpade jag mig till skolan och gjorde religionsprovet. MVG igen? Kan jag glömma. Igår var jag så fast besluten att plugga, och tro mig jag gjorde det, men alla rader såg likadana ut och min tankar flög iväg på helt andra håll. Vad händer?! Jag vill, vill, vill vara duktig och prestera. Vill känna att livet består av möjligheter, inga hinder!! Men min kropp säger stopp.
I natt drömde jag om P. Han stod plötsligt ovanför ögonen, upp emot skyn och ropade på mig. Tänka sig att kanske en dag så för jag höra rösten igen, på riktigt...
Självklart är inte allt bara dåligt! Jag är stolt över mig själv för jag är nästan alltid positiv numera kan bli glad av småsaker. Så idag vart jag bara tvungen att beklaga mig lite! Sorry.
Patrick frågade i fredags om jag kunde passa barnen nu till helgen. Klart jag kunde! Ska bli roligt att umgås med kusinbarnen. De är vad jag kallar äkta glädje och äkta kärlek. För deras ögon skuder av liv och det smittar av sig. Kommer ihåg för ett tag sen innan J. hade fyllt 3. Då hade jag nattat både henne och storasyster och hon hade fått välling. Hon pratar och pratar, men tillslut lägger hon sig ner igen. När jag vänder mig bort så hör jag henne komma tassandes och blir lite irriterad. "Gå å lägg dig nu!" "Men Hanna jag skulle bara ställa flaskan på diskbänken". Lilla hjärtat!

over and out, love.